När jag träffar företagsledare märker jag en attitydförändring till coaching. Att kalla det en trend är starkt, men jag märker en skillnad. Det bubblar ett ifrågasättande kring nyttan av coaching.
Flera jag samtalar med har investerat stort i individuell coaching av medarbetare och ledare. Men de upplever inte att de fått ett förväntat resultat. Ibland går ifrågasättandet så långt som till ett raljerande.
Själv har jag funderat kring hur det kan ha blivit så.
Det finns ett gigantiskt utbud av coachutbildningar. Vi vet att antalet coacher i Sverige har vuxit extremt mycket de senaste 10 åren. Det har blivit en marknad som inte riktigt hunnit med att självsanera sig. Kvalitén är inte säkrad. Det påverkar säkert, men kan knappast vara hela svaret.
Coaching är ett fantastiskt verktyg, ett av de bästa om du frågar mig. Men inte det ensamt allena välgörande. Och inte i alla situationer.
Kan det vara så…..
….. att vi ifrågasätter nyttan med coaching baserat på en del missuppfattningar och otillräcklig beställarkompetens?
Fortfarande tolkas begreppet coaching olika. Jag hör chefer säga att de coachar, när de i realiteten ger råd.
Ett annat missförstånd är att det alltid går att coacha. Så är det inte. Du behöver förstå skillnaden mellan när du kan coacha, när du behöver utmana, när du måste instruera eller vara rådgivare.
På vilken axel sitter apan?
Du behöver också utgå ifrån vem som äger behovet av 
förändringen. Är det du som vill att din medarbetare ska göra något annorlunda? Då är inte coaching det första verktyget du behöver ta till. Är din medarbetare medveten om att prestationen inte är den bästa och önskar nå ett annat resultat. Ja, då fungerar coaching alldeles utmärkt. Fråga dig vem som har apan på axeln!
Tydlighet kring syftet glöms också bort ibland. Beställs ett coachingprogram i syftet att höja prestation så behöver just det syftet vara tydligt och uttalat. Det behöver vara utgångspunkten; en tydlig koppling till ditt uppdrag och de förväntningar som ställs på dig.
Häromdagen rekommenderade Chef.se Svend Brinkmanns bok Stå fast. Brinkmann är väldigt kritisk och menar att coaching till och med kan leda till ett alltför stort fokus på dig själv på bekostnad av omvärlden. Han påstår att det till och med locka fram narcissistiska drag.
En notis om boken publicerades också på LinkedIn, där den fick en del mothugg. Uppenbarligen är det ett ganska hett ämne. Och kanske ett nödvändigt sådant.
Hur ser du på coaching? Hur har det fungerat för dig? Vad måste till för att det ska få önskat resultat?
Sköt om dig // Mia
